Roland stod en stund och tänkte efter lite.

- Jag kommer säkert att drömma samma sak inatt igen, så därför tänker jag vara extra noga med att försöka komma ihåg vart det är han står och gräver. Det känns verkligen som om jag har sett platsen förut, och inte långt härifrån.

Martin kliade sig i nacken och suckade tungt.

- Roland, jag vet vars det är någonstans.
- Gör du? Vars då?! Sa Roland och såg väldigt entusiastisk ut.
- Det känns som om det är på Rovön, cirka en kilometer härifrån. Jag känner igen bäcken bakom björkarna där nere.
- Och trädgårdskjulet ja! Sjutton, att jag inte tänkte på det tidigare!
- Nåja, jag ska gå in och ta lite frukost. Vill du också ha? Sa Roland.
- Jao, en bit mat e aldrig fel. Sa Martin och skrattade lite.

Dom gick in till Roland's hus för att äta frukost.

- Sätt dig ner vid bordet, så kommer jag med kaffet. Sa Roland.

Han gick in i köket för att hämta kaffekannan och brödfatet, sen gick han tillbaka till köksbordet och slog sig ner mitt emot Martin, som började hälla upp lite kaffe och ta en skiva nybakt bröd och bläddra lite i dagens tidning.

- Tycker inte du att vi borde undersöka det här lite närmare? Sa Roland och tog en tugga av sitt bröd.
- Det kan vara en bra idé. Men när då?
- Varför inte inatt? Sa Roland och såg lite frågvis ut.

Han hann just så pass att ställa sin fråga, så utrbrister Martin:

- Roland!
- Ja, vad är det?
- Kolla här i tidningen....

"14:e Maj 1894"
Nya händelser under nattens lopp.
En kvinna som var ute för att rasta sin hund fick se någonting mörkt som strosade omkring över kyrkogården.
Hon berättar: Min hund började skälla och följde gestalten med blicken, och jag kunde inte annat än bli livrädd och springa därifrån!

- Det jag tycker är mest oroväckande, är att allting händer så när oss! Sa Martin och tog en klunk av kaffet.
- Inatt går du och jag ut och undersöker vad det är som försegår här!

Båda två var med på den planen, och båda två började förbereda sig för nattens uppdrag.
Timmarna tickade mot kväll, som snabbt blev midnatt.
Roland tog med sig en fackla, tändstickor och en liten spade, och gick sedan ut för att hämta Martin.
Det var mörkt och svalt ute, så det behövdes inte så varma kläder.
När han kom fram till Martin's dörr, så knackade han på och väntade på svar.
Dörren gled upp sakta, och Martin kom ut.

- Har du med dig allt vi behöver?

Roland nickade.
Dom började gå mot kyrkogården med tunga steg.
När de kom fram, tände Roland sin fackla och började leta efter orsaker till detta spökande.
20 minuter gick, och då kommer Martin rusande emot honom.

- Roland!!
- Har du hittat något?!
- J-j-ja det kan jag väl säga....

Martin lät väldigt rädd. Jag undrar just vad han har hittat. Tänkte Roland och följde med honom.

- D-d-där....sa Martin och pekade mot en gravsten.
- Men vad i allsin dar!?

Roland höll facklan lite närmare stenen, och då kunde man se att någon hade grävt upp kistan som skulle ligga där nere. Men vem?