Dödens Sändebud - Del 2

Natten var väldigt tyst, och det enda som kunde höras var fågelkvitter uppe i träden utanför huset.
Ett par timmar senare började gryningen nalkas, och soljuset tog sig sakta in genom fönstren och under den mörka trädörren. Roland klev upp ur sängen, tog på sig skjortan och dom gamla jeansen, och sträckte på sig lite.
Medans kaffet kokade över den öppna spisen gick han ut för att hämta tidningen, och få en nypa frisk luft.
Han öppnade dörren och gick ut. Det var en ljummen sommarmorgon, det låg en svag doft av kaprifol i luften, himlen var klarblå och solens ljus gjorde att gräset fick en härligt grön färg.

- Morrn på dig, Roland!

Det var hans granne, Martin. Dom två hade alltid varit väldigt goda vänner enda sedan de var i tonåren.

- Godmorgon Martin. Jag måste fråga dig om en väldigt underlig grej....
- Fråga på du! Sa Martin och skrattade lite hest.
- Läste du tidningen igår?
- Jo, det gjorde jag väl. Dock inte så intressanta artiklar men.
- Du läste inte det som stod på sidan 8?
- De gjorde jag säkert, men jag kommer inte ihåg va det stod.
- Vänta har ska du få se!

Roland plockade upp dagens tidning och gick in med den, och la den på köksbordet.
Sen tog han gårdagens tidning och gick ut igen.

- Kolla här ska du få se! Sa Roland och visade artikeln för Martin.
- Men herregud, det där har jag läst! Jag blev väldigt chockad vill jag lova.
- Jag med. Speciellt chockad blev jag när jag fick se det med egna ögon!
- VA?!

Martin fick ett väldigt förvånande ansiktsuttryck, och höll på att ramla baklänges.

- Är du allvarlig? Vad såg du?
- Jag kan inte säga säkert vad det var jag såg, men det var i samma stund som klockan slog midnatt och jag var på väg att lägga mig. Nånting väldigt mörkt skymtade förbi fönstret, och ingen människa kan vara så snabb som den här gestalten var.
- Det där tycker jag låter väldigt....underligt, men samtidigt väldigt läskigt.
- Du har inte drömt nånting konstigt nyligen? Frågade Roland.

Nu såg Martin mer vit ut i ansikten än vad han annars brukade göra.

- D-d-du menar väl inte?....
- Jag har drömt en väldigt märklig dröm i flera månader nu. I drömmen ser jag genom ögonen på någon annan, men jag vet inte vem. Han gräver ner någonting bakom ett mörkrött skjul, men just när han tar fram det som ska ner i gropen....så vaknar jag.

Martin stod bara helt tyst och kunde inte få ur sig ett enda ord, men hans ansikte var helt kritvitt och hans tänder började hacka.

- Roland.....
- Ja?
- Den där drömmen har jag också!

Båda två stod och tittade på varandra med en glimt av rädsla i ögonen.

- När började det här för dig? Frågade Roland.
- Jag vet inte riktigt. Har för mig att det var någon gång i slutet av februari.

Roland kände en isande känsla längs ryggraden, och han började skaka i hela kroppen.

- Vet du vad? Jag tror inte att detta är en slump. Någon från andra sidan är benägen att skada oss...

© Daniel Jonsson -08

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0