Falks Grav
Falks Grav, Tidaholm
Djupt in i den täta skogen på Hökensås ligger en enslig grav. Detta är graven där Jonas Falk ligger begravd. En mördare vars huvud år 1855 föll för bilan. 150 år senare sägs det fortfarande ligga färska blommor på graven...
Jonas Falk kom tidigt i livet i delo med rättvisan. Efter att ha prövat lyckan i Stockholm sökte han sig åter till hemtrakten för att vid lämpligt tillfälle råna postskjutsen som gick mellan Jönköping och Sandhem. Falk och kompanjonen Frid försåg sig med krut och hagel i Hjo och skjutvapen i Habo.
En mörk höstnatt lade sig de två rånarna i bakhåll för postskjutsen vid en grind på vägen mellan Broholm och postgården Sibbarp i Sandhem.
När skjutsen kom i mörkret sköt Falk postiljonen med sin bössa och Strid överföll köksvennen med en knölpåk.
Rånarna kom över 200 riksdaler och skyndade tillbaka till stockholm för att unkomma rättvisan. I Stockholm var Falk emellertid redan efterlyst och vid förhör framkom att man väen kunnat fånga de båda postrånarna från Sandhem.
Då postiljonen dött av skadorna föll den hårda domen att båda skulle mista livet genom halshuggning. Efter nådeansökan från Frid ändrades hans dödsdom till livstids straffarbete. Falk vägrade att begära nåd.
Bor du i Västra Götaland? Då tycker jag att du ska besöka Falks Grav.
Djupt in i den täta skogen på Hökensås ligger en enslig grav. Detta är graven där Jonas Falk ligger begravd. En mördare vars huvud år 1855 föll för bilan. 150 år senare sägs det fortfarande ligga färska blommor på graven...
Jonas Falk kom tidigt i livet i delo med rättvisan. Efter att ha prövat lyckan i Stockholm sökte han sig åter till hemtrakten för att vid lämpligt tillfälle råna postskjutsen som gick mellan Jönköping och Sandhem. Falk och kompanjonen Frid försåg sig med krut och hagel i Hjo och skjutvapen i Habo.
En mörk höstnatt lade sig de två rånarna i bakhåll för postskjutsen vid en grind på vägen mellan Broholm och postgården Sibbarp i Sandhem.
När skjutsen kom i mörkret sköt Falk postiljonen med sin bössa och Strid överföll köksvennen med en knölpåk.
Rånarna kom över 200 riksdaler och skyndade tillbaka till stockholm för att unkomma rättvisan. I Stockholm var Falk emellertid redan efterlyst och vid förhör framkom att man väen kunnat fånga de båda postrånarna från Sandhem.
Då postiljonen dött av skadorna föll den hårda domen att båda skulle mista livet genom halshuggning. Efter nådeansökan från Frid ändrades hans dödsdom till livstids straffarbete. Falk vägrade att begära nåd.
På sommaren ser man alltid blommor på graven. Ingen vet vem som sätter blommorna där, men sägnerna går bland folket i bygden...
Bor du i Västra Götaland? Då tycker jag att du ska besöka Falks Grav.
Angående: Skeptiker
Det finns väldigt många skeptiker som har svårt för att kunna tro på det här med de övernaturliga, och det är jag inte förvånad över.
Ni som är skeptiker, ha i åtanke att:
Ni som är skeptiker, ha i åtanke att:
- Bara för att du inte kan se det med blotta ögat, så betyder det inte att det inte finns.
- Miljoner människor som sett samma saker på samma plats kan väl omöjligt sitta och ljuga allihopa?
- Du kan säkerligen vara väldigt stöddig nu, men någon dag kanske du själv får "besök".
Dödens Sändebud - Del 3
Roland stod en stund och tänkte efter lite.
- Jag kommer säkert att drömma samma sak inatt igen, så därför tänker jag vara extra noga med att försöka komma ihåg vart det är han står och gräver. Det känns verkligen som om jag har sett platsen förut, och inte långt härifrån.
Martin kliade sig i nacken och suckade tungt.
- Roland, jag vet vars det är någonstans.
- Gör du? Vars då?! Sa Roland och såg väldigt entusiastisk ut.
- Det känns som om det är på Rovön, cirka en kilometer härifrån. Jag känner igen bäcken bakom björkarna där nere.
- Och trädgårdskjulet ja! Sjutton, att jag inte tänkte på det tidigare!
- Nåja, jag ska gå in och ta lite frukost. Vill du också ha? Sa Roland.
- Jao, en bit mat e aldrig fel. Sa Martin och skrattade lite.
Dom gick in till Roland's hus för att äta frukost.
- Sätt dig ner vid bordet, så kommer jag med kaffet. Sa Roland.
Han gick in i köket för att hämta kaffekannan och brödfatet, sen gick han tillbaka till köksbordet och slog sig ner mitt emot Martin, som började hälla upp lite kaffe och ta en skiva nybakt bröd och bläddra lite i dagens tidning.
- Tycker inte du att vi borde undersöka det här lite närmare? Sa Roland och tog en tugga av sitt bröd.
- Det kan vara en bra idé. Men när då?
- Varför inte inatt? Sa Roland och såg lite frågvis ut.
Han hann just så pass att ställa sin fråga, så utrbrister Martin:
- Roland!
- Ja, vad är det?
- Kolla här i tidningen....
"14:e Maj 1894"
Nya händelser under nattens lopp.
En kvinna som var ute för att rasta sin hund fick se någonting mörkt som strosade omkring över kyrkogården.
Hon berättar: Min hund började skälla och följde gestalten med blicken, och jag kunde inte annat än bli livrädd och springa därifrån!
- Det jag tycker är mest oroväckande, är att allting händer så när oss! Sa Martin och tog en klunk av kaffet.
- Inatt går du och jag ut och undersöker vad det är som försegår här!
Båda två var med på den planen, och båda två började förbereda sig för nattens uppdrag.
Timmarna tickade mot kväll, som snabbt blev midnatt.
Roland tog med sig en fackla, tändstickor och en liten spade, och gick sedan ut för att hämta Martin.
Det var mörkt och svalt ute, så det behövdes inte så varma kläder.
När han kom fram till Martin's dörr, så knackade han på och väntade på svar.
Dörren gled upp sakta, och Martin kom ut.
- Har du med dig allt vi behöver?
Roland nickade.
Dom började gå mot kyrkogården med tunga steg.
När de kom fram, tände Roland sin fackla och började leta efter orsaker till detta spökande.
20 minuter gick, och då kommer Martin rusande emot honom.
- Roland!!
- Har du hittat något?!
- J-j-ja det kan jag väl säga....
Martin lät väldigt rädd. Jag undrar just vad han har hittat. Tänkte Roland och följde med honom.
- D-d-där....sa Martin och pekade mot en gravsten.
- Men vad i allsin dar!?
Roland höll facklan lite närmare stenen, och då kunde man se att någon hade grävt upp kistan som skulle ligga där nere. Men vem?
- Jag kommer säkert att drömma samma sak inatt igen, så därför tänker jag vara extra noga med att försöka komma ihåg vart det är han står och gräver. Det känns verkligen som om jag har sett platsen förut, och inte långt härifrån.
Martin kliade sig i nacken och suckade tungt.
- Roland, jag vet vars det är någonstans.
- Gör du? Vars då?! Sa Roland och såg väldigt entusiastisk ut.
- Det känns som om det är på Rovön, cirka en kilometer härifrån. Jag känner igen bäcken bakom björkarna där nere.
- Och trädgårdskjulet ja! Sjutton, att jag inte tänkte på det tidigare!
- Nåja, jag ska gå in och ta lite frukost. Vill du också ha? Sa Roland.
- Jao, en bit mat e aldrig fel. Sa Martin och skrattade lite.
Dom gick in till Roland's hus för att äta frukost.
- Sätt dig ner vid bordet, så kommer jag med kaffet. Sa Roland.
Han gick in i köket för att hämta kaffekannan och brödfatet, sen gick han tillbaka till köksbordet och slog sig ner mitt emot Martin, som började hälla upp lite kaffe och ta en skiva nybakt bröd och bläddra lite i dagens tidning.
- Tycker inte du att vi borde undersöka det här lite närmare? Sa Roland och tog en tugga av sitt bröd.
- Det kan vara en bra idé. Men när då?
- Varför inte inatt? Sa Roland och såg lite frågvis ut.
Han hann just så pass att ställa sin fråga, så utrbrister Martin:
- Roland!
- Ja, vad är det?
- Kolla här i tidningen....
"14:e Maj 1894"
Nya händelser under nattens lopp.
En kvinna som var ute för att rasta sin hund fick se någonting mörkt som strosade omkring över kyrkogården.
Hon berättar: Min hund började skälla och följde gestalten med blicken, och jag kunde inte annat än bli livrädd och springa därifrån!
- Det jag tycker är mest oroväckande, är att allting händer så när oss! Sa Martin och tog en klunk av kaffet.
- Inatt går du och jag ut och undersöker vad det är som försegår här!
Båda två var med på den planen, och båda två började förbereda sig för nattens uppdrag.
Timmarna tickade mot kväll, som snabbt blev midnatt.
Roland tog med sig en fackla, tändstickor och en liten spade, och gick sedan ut för att hämta Martin.
Det var mörkt och svalt ute, så det behövdes inte så varma kläder.
När han kom fram till Martin's dörr, så knackade han på och väntade på svar.
Dörren gled upp sakta, och Martin kom ut.
- Har du med dig allt vi behöver?
Roland nickade.
Dom började gå mot kyrkogården med tunga steg.
När de kom fram, tände Roland sin fackla och började leta efter orsaker till detta spökande.
20 minuter gick, och då kommer Martin rusande emot honom.
- Roland!!
- Har du hittat något?!
- J-j-ja det kan jag väl säga....
Martin lät väldigt rädd. Jag undrar just vad han har hittat. Tänkte Roland och följde med honom.
- D-d-där....sa Martin och pekade mot en gravsten.
- Men vad i allsin dar!?
Roland höll facklan lite närmare stenen, och då kunde man se att någon hade grävt upp kistan som skulle ligga där nere. Men vem?
Dödens Sändebud - Del 2
Natten var väldigt tyst, och det enda som kunde höras var fågelkvitter uppe i träden utanför huset.
Ett par timmar senare började gryningen nalkas, och soljuset tog sig sakta in genom fönstren och under den mörka trädörren. Roland klev upp ur sängen, tog på sig skjortan och dom gamla jeansen, och sträckte på sig lite.
Medans kaffet kokade över den öppna spisen gick han ut för att hämta tidningen, och få en nypa frisk luft.
Han öppnade dörren och gick ut. Det var en ljummen sommarmorgon, det låg en svag doft av kaprifol i luften, himlen var klarblå och solens ljus gjorde att gräset fick en härligt grön färg.
- Morrn på dig, Roland!
Det var hans granne, Martin. Dom två hade alltid varit väldigt goda vänner enda sedan de var i tonåren.
- Godmorgon Martin. Jag måste fråga dig om en väldigt underlig grej....
- Fråga på du! Sa Martin och skrattade lite hest.
- Läste du tidningen igår?
- Jo, det gjorde jag väl. Dock inte så intressanta artiklar men.
- Du läste inte det som stod på sidan 8?
- De gjorde jag säkert, men jag kommer inte ihåg va det stod.
- Vänta har ska du få se!
Roland plockade upp dagens tidning och gick in med den, och la den på köksbordet.
Sen tog han gårdagens tidning och gick ut igen.
- Kolla här ska du få se! Sa Roland och visade artikeln för Martin.
- Men herregud, det där har jag läst! Jag blev väldigt chockad vill jag lova.
- Jag med. Speciellt chockad blev jag när jag fick se det med egna ögon!
- VA?!
Martin fick ett väldigt förvånande ansiktsuttryck, och höll på att ramla baklänges.
- Är du allvarlig? Vad såg du?
- Jag kan inte säga säkert vad det var jag såg, men det var i samma stund som klockan slog midnatt och jag var på väg att lägga mig. Nånting väldigt mörkt skymtade förbi fönstret, och ingen människa kan vara så snabb som den här gestalten var.
- Det där tycker jag låter väldigt....underligt, men samtidigt väldigt läskigt.
- Du har inte drömt nånting konstigt nyligen? Frågade Roland.
Nu såg Martin mer vit ut i ansikten än vad han annars brukade göra.
- D-d-du menar väl inte?....
- Jag har drömt en väldigt märklig dröm i flera månader nu. I drömmen ser jag genom ögonen på någon annan, men jag vet inte vem. Han gräver ner någonting bakom ett mörkrött skjul, men just när han tar fram det som ska ner i gropen....så vaknar jag.
Martin stod bara helt tyst och kunde inte få ur sig ett enda ord, men hans ansikte var helt kritvitt och hans tänder började hacka.
- Roland.....
- Ja?
- Den där drömmen har jag också!
Båda två stod och tittade på varandra med en glimt av rädsla i ögonen.
- När började det här för dig? Frågade Roland.
- Jag vet inte riktigt. Har för mig att det var någon gång i slutet av februari.
Roland kände en isande känsla längs ryggraden, och han började skaka i hela kroppen.
- Vet du vad? Jag tror inte att detta är en slump. Någon från andra sidan är benägen att skada oss...
© Daniel Jonsson -08
Ett par timmar senare började gryningen nalkas, och soljuset tog sig sakta in genom fönstren och under den mörka trädörren. Roland klev upp ur sängen, tog på sig skjortan och dom gamla jeansen, och sträckte på sig lite.
Medans kaffet kokade över den öppna spisen gick han ut för att hämta tidningen, och få en nypa frisk luft.
Han öppnade dörren och gick ut. Det var en ljummen sommarmorgon, det låg en svag doft av kaprifol i luften, himlen var klarblå och solens ljus gjorde att gräset fick en härligt grön färg.
- Morrn på dig, Roland!
Det var hans granne, Martin. Dom två hade alltid varit väldigt goda vänner enda sedan de var i tonåren.
- Godmorgon Martin. Jag måste fråga dig om en väldigt underlig grej....
- Fråga på du! Sa Martin och skrattade lite hest.
- Läste du tidningen igår?
- Jo, det gjorde jag väl. Dock inte så intressanta artiklar men.
- Du läste inte det som stod på sidan 8?
- De gjorde jag säkert, men jag kommer inte ihåg va det stod.
- Vänta har ska du få se!
Roland plockade upp dagens tidning och gick in med den, och la den på köksbordet.
Sen tog han gårdagens tidning och gick ut igen.
- Kolla här ska du få se! Sa Roland och visade artikeln för Martin.
- Men herregud, det där har jag läst! Jag blev väldigt chockad vill jag lova.
- Jag med. Speciellt chockad blev jag när jag fick se det med egna ögon!
- VA?!
Martin fick ett väldigt förvånande ansiktsuttryck, och höll på att ramla baklänges.
- Är du allvarlig? Vad såg du?
- Jag kan inte säga säkert vad det var jag såg, men det var i samma stund som klockan slog midnatt och jag var på väg att lägga mig. Nånting väldigt mörkt skymtade förbi fönstret, och ingen människa kan vara så snabb som den här gestalten var.
- Det där tycker jag låter väldigt....underligt, men samtidigt väldigt läskigt.
- Du har inte drömt nånting konstigt nyligen? Frågade Roland.
Nu såg Martin mer vit ut i ansikten än vad han annars brukade göra.
- D-d-du menar väl inte?....
- Jag har drömt en väldigt märklig dröm i flera månader nu. I drömmen ser jag genom ögonen på någon annan, men jag vet inte vem. Han gräver ner någonting bakom ett mörkrött skjul, men just när han tar fram det som ska ner i gropen....så vaknar jag.
Martin stod bara helt tyst och kunde inte få ur sig ett enda ord, men hans ansikte var helt kritvitt och hans tänder började hacka.
- Roland.....
- Ja?
- Den där drömmen har jag också!
Båda två stod och tittade på varandra med en glimt av rädsla i ögonen.
- När började det här för dig? Frågade Roland.
- Jag vet inte riktigt. Har för mig att det var någon gång i slutet av februari.
Roland kände en isande känsla längs ryggraden, och han började skaka i hela kroppen.
- Vet du vad? Jag tror inte att detta är en slump. Någon från andra sidan är benägen att skada oss...
© Daniel Jonsson -08
Dödens Sändebud - Del 1
I det gamla 1800-talets Sverige levde en man vars namn var "Roland Kulfeldt". Han var en mycket lugn och sansad person som nästan alltid kunde finnas hemma vid köksbordet, läsandes en tidning och med en kopp kaffe i närheten. Roland bläddrar i tidningen för att se efter ifall det fanns någonting intressant att läsa, och då till hans stora förvåning dyker det upp en sida med stor rubrik: BESÖK FRÅN EN ANNAN DIMENSION?.
- Men vad i ?!
Roland kunde inte tro sina ögon, men han fortsatte ändå att läsa och tog en slurk av kaffet.
"13:e Maj, 1894"
Klockan tre på morgonen går brevbäraren sin dagliga runda genom kyrkobyn för att komma till Nordanågården.
Han berättar för oss att han såg någon mystisk skugglik figur stryka omkring i trakterna, och att den såg väldigt ohuman ut. När brevbäraren fortsatte att gå så kände han en isande känsla längs ryggraden som han beskriver den, och annars var det en väldigt ljummen vårnatt. Dessa syner började efter att en man i 60 års åldern avled hastigt i cancer, och skepnaden har setts runt ikring kyrkobyn och utanför huset han bodde i på den lilla ön cirka 400 meter ifrån byn. Vem är han, och vad vill han oss levande?
Roland suckade till och kände en känsla av obehag i kroppen.
- Varför låter det här så bekant för mig? Låter som en mardröm jag plågats av ända sen i februari, och den började samma datum en månad senare som gubben dog.
Han reste sig upp och gick ner i källaren för att hämta mer ved till den öppna spisen.
Knastrandet av träet fick honom att känna sig lugn och avlappnad.
Han satt länge och väl för att tänka ut vad det var som försigick, men allt var bara svart.
Klockan på väggen började slå 12 slag för att indikera att det var midnatt.
Det var kallt och det regnade utomhus. Ingen människa var ute i det här hemska vädret, men då och då kunde man skymta en katt springa över gräset.
Roland började bli trött och funderade på att lägga sig för att sova. Han vänder sig om och tittar mot fönstret, och då svischar något mörkt förbi. Hjärtat började dunka dubbelt så fort, och svetten rann nerför hans panna.
Med tunga steg smög han sig närmare fönstret och tittade ut, men ingenting kunde han se.
Han drog igen gardinerna och la sig i sängen för att sova, även fast det skulle kunna bli svårt att somna efter en sådan syn.
© Daniel Jonsson -08
- Men vad i ?!
Roland kunde inte tro sina ögon, men han fortsatte ändå att läsa och tog en slurk av kaffet.
"13:e Maj, 1894"
Klockan tre på morgonen går brevbäraren sin dagliga runda genom kyrkobyn för att komma till Nordanågården.
Han berättar för oss att han såg någon mystisk skugglik figur stryka omkring i trakterna, och att den såg väldigt ohuman ut. När brevbäraren fortsatte att gå så kände han en isande känsla längs ryggraden som han beskriver den, och annars var det en väldigt ljummen vårnatt. Dessa syner började efter att en man i 60 års åldern avled hastigt i cancer, och skepnaden har setts runt ikring kyrkobyn och utanför huset han bodde i på den lilla ön cirka 400 meter ifrån byn. Vem är han, och vad vill han oss levande?
Roland suckade till och kände en känsla av obehag i kroppen.
- Varför låter det här så bekant för mig? Låter som en mardröm jag plågats av ända sen i februari, och den började samma datum en månad senare som gubben dog.
Han reste sig upp och gick ner i källaren för att hämta mer ved till den öppna spisen.
Knastrandet av träet fick honom att känna sig lugn och avlappnad.
Han satt länge och väl för att tänka ut vad det var som försigick, men allt var bara svart.
Klockan på väggen började slå 12 slag för att indikera att det var midnatt.
Det var kallt och det regnade utomhus. Ingen människa var ute i det här hemska vädret, men då och då kunde man skymta en katt springa över gräset.
Roland började bli trött och funderade på att lägga sig för att sova. Han vänder sig om och tittar mot fönstret, och då svischar något mörkt förbi. Hjärtat började dunka dubbelt så fort, och svetten rann nerför hans panna.
Med tunga steg smög han sig närmare fönstret och tittade ut, men ingenting kunde han se.
Han drog igen gardinerna och la sig i sängen för att sova, även fast det skulle kunna bli svårt att somna efter en sådan syn.
© Daniel Jonsson -08
