Dödens Sändebud - Del 5

Dom lyckades båda två ta sig hem med livhanken i behåll, men rädslan brann som en eld inuti både Roland och Martin. Roland gick in i sitt hem, slängde kläderna i en hög på golvet och somnade.
Den natten plågades han utav samma hemska drömmar som alltid, och svetten rann nerför pannan.
I drömmen kunde han se genom någons ögon, men vems var oklart.
Mannen i drömmen grävde ner någonting, fast som vanligt så vaknade Roland med ett ryck innan han sett vad som skulle ner i den mörka gropen.

Nattens mörker tynade sakta bort för att låta morgondagen gry.

Nästa morgon så vaknade Roland av ett bankande på hans dörr.
Det var Martin som kommit över för att se om allt var okej, med tanke på gårdagens bravader.

- Roland din gamle sjusovare, öppna dörren nu! Sa Martin och skrattade hest.
- Visst, jag kommer. Gäspade Roland.

Han tog ett steg emot dörren och öppnade den.

- Sovit bra inatt? Frågade Martin.
- Njaa, inte egentligen.
- Mardrömmar igen?
- Det skulle man kunna säga, och dom börjar gå mig på nerverna.
- Vi får hoppas att biblioteket har någonting läsvärt om just den här byn! Sa Martin och log.
- Det är jag säker på. Ska vi ses där ikväll vid 20:00?
- Låter som en bra idé.

Timmarna gick, och mörket började falla. Utanför biblioteket stod Roland och väntade på att Martin skulle dyka upp, och tillslut kom han.

- Vart har du varit? Jag har väntat här i 20 minuter på dig. Sa Roland och såg lite småsur ut.
- Förlåt. Jag fick lite förhinder med frugan, men det har jag ordnat.

Dom gick in i det folktomma biblioteket, och bibliotekarien verkade glad över att se någon komma dit ibland.

- Välkommen mina herrar! Ni måste vara Roland och Martin? Sa bibliotekarien med ett elakt flin.
- Hur kunde hon veta det? Viskade Martin.
- Ingen aning, men vi är i allafall inne i biblioteket nu.

Dom slog sig ner vid ett runt bort i trä, och med historieböcker i hand började de genast att forska.
Martin höll på att kika i en bok som handlade om kyrkobyns historia, men han hittade inte speciellt mycket.
Tillslut får Roland ett väldigt chockerat ansiktsuttryck.

- Martin,kolla på de här! Sa Roland

Han vände boken mot Martin som ivrigt började läsa.

I den gamla kyrkobyn Nordanå har det utspelat sig väldigt dramatiska händelser under åren.
Under 1700-talet brändes häxor på bål, och deras aska las i en urna av keramik som begravdes under marken.
Vigvatten ströddes alltid över gravarna på grund utav rädsla för onda makters återuppvaknande, men det var tydligen inte tillräckligt. Häxan Mevolia svor en förbannelse över folket som satt dit henne, och hennes sista ord före avrättningen var: Jag kommer tillbaka, var så säker. Vi kommer alla tillbaka, levandes.....eller döda!

Martin fick inte ur sig ett ord, han var helt stel.

- Nu vet vi vad som satt igång det hela. Häxans förbannelse över folket, och hennes hot om att hon och alla andra skulle komma tillbaks levandes eller döda. Det på kyrkogården var ingen illusion. Den tomma graven du hittade, den äckliga varelsen jag högg ihjäl med krattan....allt hänger ihop. De döda har återvänt från dess eviga vila.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0