Dödens Sändebud - Del 1
I det gamla 1800-talets Sverige levde en man vars namn var "Roland Kulfeldt". Han var en mycket lugn och sansad person som nästan alltid kunde finnas hemma vid köksbordet, läsandes en tidning och med en kopp kaffe i närheten. Roland bläddrar i tidningen för att se efter ifall det fanns någonting intressant att läsa, och då till hans stora förvåning dyker det upp en sida med stor rubrik: BESÖK FRÅN EN ANNAN DIMENSION?.
- Men vad i ?!
Roland kunde inte tro sina ögon, men han fortsatte ändå att läsa och tog en slurk av kaffet.
"13:e Maj, 1894"
Klockan tre på morgonen går brevbäraren sin dagliga runda genom kyrkobyn för att komma till Nordanågården.
Han berättar för oss att han såg någon mystisk skugglik figur stryka omkring i trakterna, och att den såg väldigt ohuman ut. När brevbäraren fortsatte att gå så kände han en isande känsla längs ryggraden som han beskriver den, och annars var det en väldigt ljummen vårnatt. Dessa syner började efter att en man i 60 års åldern avled hastigt i cancer, och skepnaden har setts runt ikring kyrkobyn och utanför huset han bodde i på den lilla ön cirka 400 meter ifrån byn. Vem är han, och vad vill han oss levande?
Roland suckade till och kände en känsla av obehag i kroppen.
- Varför låter det här så bekant för mig? Låter som en mardröm jag plågats av ända sen i februari, och den började samma datum en månad senare som gubben dog.
Han reste sig upp och gick ner i källaren för att hämta mer ved till den öppna spisen.
Knastrandet av träet fick honom att känna sig lugn och avlappnad.
Han satt länge och väl för att tänka ut vad det var som försigick, men allt var bara svart.
Klockan på väggen började slå 12 slag för att indikera att det var midnatt.
Det var kallt och det regnade utomhus. Ingen människa var ute i det här hemska vädret, men då och då kunde man skymta en katt springa över gräset.
Roland började bli trött och funderade på att lägga sig för att sova. Han vänder sig om och tittar mot fönstret, och då svischar något mörkt förbi. Hjärtat började dunka dubbelt så fort, och svetten rann nerför hans panna.
Med tunga steg smög han sig närmare fönstret och tittade ut, men ingenting kunde han se.
Han drog igen gardinerna och la sig i sängen för att sova, även fast det skulle kunna bli svårt att somna efter en sådan syn.
© Daniel Jonsson -08
- Men vad i ?!
Roland kunde inte tro sina ögon, men han fortsatte ändå att läsa och tog en slurk av kaffet.
"13:e Maj, 1894"
Klockan tre på morgonen går brevbäraren sin dagliga runda genom kyrkobyn för att komma till Nordanågården.
Han berättar för oss att han såg någon mystisk skugglik figur stryka omkring i trakterna, och att den såg väldigt ohuman ut. När brevbäraren fortsatte att gå så kände han en isande känsla längs ryggraden som han beskriver den, och annars var det en väldigt ljummen vårnatt. Dessa syner började efter att en man i 60 års åldern avled hastigt i cancer, och skepnaden har setts runt ikring kyrkobyn och utanför huset han bodde i på den lilla ön cirka 400 meter ifrån byn. Vem är han, och vad vill han oss levande?
Roland suckade till och kände en känsla av obehag i kroppen.
- Varför låter det här så bekant för mig? Låter som en mardröm jag plågats av ända sen i februari, och den började samma datum en månad senare som gubben dog.
Han reste sig upp och gick ner i källaren för att hämta mer ved till den öppna spisen.
Knastrandet av träet fick honom att känna sig lugn och avlappnad.
Han satt länge och väl för att tänka ut vad det var som försigick, men allt var bara svart.
Klockan på väggen började slå 12 slag för att indikera att det var midnatt.
Det var kallt och det regnade utomhus. Ingen människa var ute i det här hemska vädret, men då och då kunde man skymta en katt springa över gräset.
Roland började bli trött och funderade på att lägga sig för att sova. Han vänder sig om och tittar mot fönstret, och då svischar något mörkt förbi. Hjärtat började dunka dubbelt så fort, och svetten rann nerför hans panna.
Med tunga steg smög han sig närmare fönstret och tittade ut, men ingenting kunde han se.
Han drog igen gardinerna och la sig i sängen för att sova, även fast det skulle kunna bli svårt att somna efter en sådan syn.
© Daniel Jonsson -08
Kommentarer
Trackback
