Dödens Sändebud - Del 4

Dom stod båda två helt orörliga, och ingen kunde få ur sig ett ord.
Allt var tyst runt omkring. Det enda som kunde höras var hundar som ylade mot månen
ett par kilometer härifrån.
Tillslut försvann tystnaden, och en stor smäll hördes inne i kyrkan.

- V-vad var det där?! Utbrast Martin
- Någon eller någonting är inne i kyrkan! Sa Martin och svalde.

Dom började smyga sig fram över kyrkogården, fram till kyrkan.

- Är du säker på att det här är bra idé, Roland?
- Ingen annan vill ju ta reda på sanningen, så då måste vi göra det.
- Jag antar att du har rätt. Sa Martin med hjärtat i halsgropen.

Roland tittar in genom fönstret till kyrkan.

- Ser du något? Viskade Martin
- Nja, inte direkt. Sa Roland.

En smäll till hörs, och det dånar i väggen.

- Roland!! Bakom dig!! Skrek Martin.
- Vad är det?! Sa Roland.
- Någonting är bakom dig!!

Roland vände sig om och där stod någonting och stirrade på honom.
Det luktade ruttet och dess ögon var kritvita. Den gav ifrån sig ett fnys
och vrålade till.

- Spring! Ropade Roland

Dom började båda att springa därifrån, men den följde efter med tunga steg.
Roland såg en trädgårdskratta i stål ligga på gräsmattan brevid kyrkomuren.

- Stanna Martin! Jag ska ge den där saken vad den tål.
- Är du helt från vettet?!! Den kommer slita dig i stycken! Skrek Martin med rädsla.

Roland plockade upp krattan från marken och gick fram mot besten.
Den blängde med hat i blick mot både Roland och Martin.

- Jag räds inte dig ditt äckel! Sa Roland och såg grym ut.

Han tog ett ordentligt tag i krattan och svingade med full kraft mot dess huvud.
Blodet stänkte över gravstenarna i närheten, och besten föll ihop livlös.

Martin höll på att kräkas av den vidriga ruttna stanken av död.

- Det är lugnt nu, den är död! Sa Roland och suckade.
- Vad tusan är det där? Sa Martin
- Jag vet inte, men den verkar inte vänlig.
- Martin!! Akta dig! Sa Roland.

Den började skaka och försökte att resa sig upp.
Roland stampade ner dess huvud i marken, och ett splaffande ljud hördes från den.

- Fort! Ge hit facklan, Martin!

Martin räckte över den till Roland, som genast tände eld på vad han just hade dödat.
Askan spriddes med vinden.

- Vi måste hem! Det är inte säkert här ute. Sa Roland.
- Nä det menar du inte?! Sa Martin ironiskt.
- Imorgon beger vi oss till biblioteket och läser om den här platsen!

Martin tyckte att den idén lät bättre än att springa omkring ute på natten med risk att bli av med huvudet.
Någonting var verkligen inte som det skulle.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0